I natt, eller i morse, drömde jag att jag var på Pannaksfinans, som jag skämtsamt kallar finansbolaget jag var löneslav på i 19 år. Det var en märklig dröm, jag tror att det var någon julfest som var på gång. Jag har något vagt minne av att jag drömt om Pannkaksfinans flera gånger på sistone. Det väcker den hemska frågeställningen, längtar jag tillbaka?
Näe, näe, näe, jag tror faktiskt inte det…. som Kungen brukar säga. Visst fanns det saker som var bra, till och med mycket bra. Ibland hade vi fantastiska kick-offer, konferenser och firmafester där det många gånger bjöds generöst med mat och dryck. När jag började arbeta där, kom jag från det fattiga landstinget. Att få åka på kundbesök ute i landet med flyg, en flott Volvo-hyrbil och någon gång övernattning på hotell, det kändes som ett äventyr. Sen trivdes jag fantastiskt bra, när jag efter två år på kontorsservice fick börja jobba som facoringhandläggare, men…
Jag hade mycket trevliga arbetskamrater, en av dem var jag god vän med ett tag. Men så småningom, så började jag tröttna, på usla chefer, dåliga belöningssystem för idéer och ”politiken” på företaget. Med det menar jag, att man fattar inte beslut grundade i första hand på vad som är bäst för kunderna, personalen, aktieägarna, i nämnd viktighetsordning. Som de flesta företag och organisationer så styrdes även denna av rädsla. Det betyder att man gör det som är lämpligt, eller man tror sig tjäna på, i stället för det som är rätt.
Hur som, min själ längtade efter frihet och 2005 slutade jag på Pannkaksfinans. Sen 2006/2007 driver jag företaget Smart Hemsida, tillsammans med en ung man, en ingenjör, som är ett supergeni. Som har den för genier så ovanliga kompetensen att vara en mycket trevlig person och smidig att samarbeta med.
Livet som egenföretagare bjuder på många utmaningar. Den största är självdisciplinen, vilket är min alkilleshäl. Jag är inte bra på planering och att använda tiden effektivt, till skillnad från min kompanjon, som är en mästare på detta. Vissa områden i livet har jag mycket bra disciplin på. I år har vi haft vår bästa tid någonsin omsättnings och lönsamhetsmässigt. Men nur har vi betat av ett antal order och jag måste prospektera nytt, även om vi eventuellt har ett mycket intressant samarbete på gång, samt några hemsidor under produktion. Jag är i alla fall bra på att skapa bra karma och lyckas fixa kunder på de mest märkliga sätt.
Men, det kan jag ju var lite ensamt, jag arbetar oftast från mitt hemmakontor. Det är lätt hänt, att jag kommer igång sent på morgonen, vilket leder till att jag är lite dålig på att komma iväg på kvällarna och göra roliga saker, som att gå på bio, eller träffa någon kompis.
Som löneslav hade jag den trygga inkomsten som flöt in varje månad och ganska bra generella löneförmåner, även om lönen var usel. Åter till frågan, längtar jag tillbaka? Näe, näe, näe,,,, Gud bevare mig, att få skapa och ta ansvar för mitt eget resultat, att ur ingenting bygga ett expanderande företag, att ha förmånen att samarbeta med ett geni, massor med idéer i huvudet. Det gör att jag känner mig levande Jag undervisar ju, tyvärr alltför sällan, i en klassisk mantra-meditation, håller föredrag, men det var ett tag sen. Jag skapar mitt eget liv, jag är fri och ”frihet är de bästa ting” som någon sade.
Att slippa usla chefer, som tänker mer på sin egen karriär, än vad som är bäst för kunder, personal och aktieägare, det är underbart. Sen älskar jag att skriva, nu ska jag komma till skott med att läsa kursen ”How to write a book in 28 days or less” och sen skriva min bok om meditation, Efter det finns fler böcker i huvudet.
Medan lägenheten vädrades efter jag satt mitt ingefärathé på kokning, så funderade jag över det här med rutiner. Som löneslav, tänk hur lätt det är, Du åker till jobbet varje morgon, Du får Din lön, sen har Du semester. Rätt som det är, så är Du pensionär och vad hände? Livet bara försvann och Du gjorde inte mycket av det.
Som egen företagare är man dock inte på något sätt befriad från risken att bli rutinernas fånge. Man gör saker på samma sätt, tiden går och den går snabbare och snabbare känns det som. Här om dagen, var jag och handlade på Ica-Metro, heter det väl, i Täby Centrum. Jag tittade på höstäpplena och tänkte, jösses det var ju precis nyss, när höstäpplena kom förra gången…
Så det känns för mig verkligen viktigt att tänka på, att inte stelna till som människa. Jag ska försöka varje dag lära mig något nytt, göra något oplanerat, något som jag är rädd för, ändra på något, bara för ändrandets skull. Varje dag ska jag göra något, som för mig framåt mot mina mål, mina drömmars förverkligande.
Nu är det dags för meditation, innan frukost!
Jan Roostal
certifierad instruktör i Primordial Sound Meditation
Dr Deepak Chopras meditationsteknik
