Har precis lyssnat på Mia Skäringer i Vinter i P1. Ett fantastiskt program med en magnifik personlighet. Mia berättar om sin uppväxt med en hårt arbetande mamma, en alkoholiserad pappa, fattigdom, anorexia, samt om sjaskiga och alkoholbemängda sexuella erfarenheter, i tonåren. Det sist nämnda brukar jag ofta finna pinsamt, men icke så denna gång.

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4828721

Sänds även i kväll 22.05 och finns på webben.

Mia Skäringer är brutalt självutlämnande, en svårt konst, som innebär att man balanserar på en smal knivsegg. Det är lätt hänt att det blir plumpt eller gränslöst, men Mia klarar den svåra uppgiften galant, utan det minsta felskär.

Mia talar även om sin tro på Gud, andligheten och hur hon funnit sitt hjärta. Om hur svårigheterna i livet har hjälpt henne att finna sig själv och förstå vad som är viktigt i livet, en kunskap hon kanske hade gått miste om, i fall hon blivit född med guldsked i mun. Hemska tanke, tänk om hon blivit fötts som ett Stureplansbrat (heter det brat, eller brats?) och vi hade gått miste om all hennes underbara komik och livsvisdom.

Vacker och hjärtevärmande är också berättelsen om hur Mia fann sin stora kärlek, precis när hon hade bestämt sig för att leva ensam. När Mia pratar med sin värmlands-dialekt tycker jag hon är helt oemotståndlig.

Mia har lyckats med det stora konststycke majoriteten människor aldrig lyckas med under ett helt, jordeliv, att hitta sitt hjärta och leva sin sanning. Vilken underbar människa hon är, vilken inspirationskälla. Jag hoppas att jag en dag, bemästrar mina inre ”drakar” och förmår, lika väl som Mia gör, att ta vara på de talanger Gud givit mig.

Julen är snart över, vilket jag brukar tycka är skönt. Jag brukar säga att jag hatar julen, det kommersiella spektakel, som bara är utanverk, i stort sett helt tömt på sitt ursprungliga innehåll. Det synes mig vara en svensk egenhet, att ju mer tömd en tradition är på sitt innehåll, desto mer hysteriskt måste den firas. Vi har julen, Jesu kärleksbudskap, hur mycket finns kvar av det? Studentexamen är sen många år tillbaka avskaffad, men den firas med mer hysteri och fylla, än någonsin tidigare. Den som arrangerar påkostade bröllop, finner sig arbeta i en lukrativ bransch med stadig tillväxt och ständigt ökade intäkter. Detta samtidigt som över 40 procent av alla äktenskap i Sverige sägs sluta i skilsmässa, vilket placerar oss i Europatoppen för skilsmässor.

Det är som om ångesten över att meningen med traditionen flytt sin kos, måste döljas, genom allt värre excesser, i utövandet av traditionen.

Dock har det för min del varit en ganska trevlig, fridfull och avslappnad jul. Var i kyrkan med min mor på julafton och igår träffades mor, bror med sambo, en kusin och jag, hemma hos mamma. Det var mycket trevligt, glada samtal och god mat utan överdåd. Julklappar i måttlig mängd, mest av symbolisk art. Jag hade, av ett matlagningsprogram i P1 inspirerats att laga en Ris a la Malta, som blev riktigt lyckad. Det krävs kanske inte en Tore Wretman till det, men det var kul med lite variation.

I natt, eller i morse, drömde jag att jag var på Pannaksfinans, som jag skämtsamt kallar finansbolaget jag var löneslav på i 19 år. Det var en märklig dröm, jag tror att det var någon julfest som var på gång. Jag har något vagt minne av att jag drömt om Pannkaksfinans flera gånger på sistone. Det väcker den hemska frågeställningen, längtar jag tillbaka?

Näe, näe, näe, jag tror faktiskt inte det…. som Kungen brukar säga. Visst fanns det saker som var bra, till och med mycket bra. Ibland hade vi fantastiska kick-offer, konferenser och firmafester där det många gånger bjöds generöst med mat och dryck. När jag började arbeta där, kom jag från det fattiga landstinget. Att få åka på kundbesök ute i landet med flyg, en flott Volvo-hyrbil och någon gång övernattning på hotell, det kändes som ett äventyr. Sen trivdes jag fantastiskt bra, när jag efter två år på kontorsservice fick börja jobba som facoringhandläggare, men…

Jag hade mycket trevliga arbetskamrater, en av dem var jag god vän med ett tag. Men så småningom, så började jag tröttna, på usla chefer, dåliga belöningssystem för idéer och ”politiken” på företaget. Med det menar jag, att man fattar inte beslut grundade i första hand på vad som är bäst för kunderna, personalen, aktieägarna, i nämnd viktighetsordning. Som de flesta företag och organisationer så styrdes även denna av rädsla. Det betyder att man gör det som är lämpligt, eller man tror sig tjäna på, i stället för det som är rätt.

Hur som, min själ längtade efter frihet och 2005 slutade jag på Pannkaksfinans. Sen 2006/2007 driver jag företaget Smart Hemsida, tillsammans med en ung man, en ingenjör, som är ett supergeni. Som har den för genier så ovanliga kompetensen att vara en mycket trevlig person och smidig att samarbeta med.

Livet som egenföretagare bjuder på många utmaningar. Den största är självdisciplinen, vilket är min alkilleshäl. Jag är inte bra på planering och att använda tiden effektivt, till skillnad från min kompanjon, som är en mästare på detta. Vissa områden i livet har jag mycket bra disciplin på. I år har vi haft vår bästa tid någonsin omsättnings och lönsamhetsmässigt. Men nur har vi betat av ett antal order och jag måste prospektera nytt, även om vi eventuellt har ett mycket intressant samarbete på gång, samt några hemsidor under produktion. Jag är i alla fall bra på att skapa bra karma och lyckas fixa kunder på de mest märkliga sätt.

Men, det kan jag ju var lite ensamt, jag arbetar oftast från mitt hemmakontor. Det är lätt hänt, att jag kommer igång sent på morgonen, vilket leder till att jag är lite dålig på att komma iväg på kvällarna och göra roliga saker, som att gå på bio, eller träffa någon kompis.

Som löneslav hade jag den trygga inkomsten som flöt in varje månad och ganska bra generella löneförmåner, även om lönen var usel. Åter till frågan, längtar jag tillbaka? Näe, näe, näe,,,, Gud bevare mig, att få skapa och ta ansvar för mitt eget resultat, att ur ingenting bygga ett expanderande företag, att ha förmånen att samarbeta med ett geni, massor med idéer i huvudet. Det gör att jag känner mig levande Jag undervisar ju, tyvärr alltför sällan, i en klassisk mantra-meditation, håller föredrag, men det var ett tag sen. Jag skapar mitt eget liv, jag är fri och ”frihet är de bästa ting” som någon sade.

Att slippa usla chefer, som tänker mer på sin egen karriär, än vad som är bäst för kunder, personal och aktieägare, det är underbart. Sen älskar jag att skriva, nu ska jag komma till skott med att läsa kursen ”How to write a book in 28 days or less” och sen skriva min bok om meditation, Efter det finns fler böcker i huvudet.

Medan lägenheten vädrades efter jag satt mitt ingefärathé på kokning, så funderade jag över det här med rutiner. Som löneslav, tänk hur lätt det är, Du åker till jobbet varje morgon, Du får Din lön, sen har Du semester. Rätt som det är, så är Du pensionär och vad hände? Livet bara försvann och Du gjorde inte mycket av det.

Som egen företagare är man dock inte på något sätt befriad från risken att bli rutinernas fånge. Man gör saker på samma sätt, tiden går och den går snabbare och snabbare känns det som. Här om dagen, var jag och handlade på Ica-Metro, heter det väl, i Täby Centrum. Jag tittade på höstäpplena och tänkte, jösses det var ju precis nyss, när höstäpplena kom förra gången…

Så det känns för mig verkligen viktigt att tänka på, att inte stelna till som människa. Jag ska försöka varje dag lära mig något nytt, göra något oplanerat, något som jag är rädd för, ändra på något, bara för ändrandets skull. Varje dag ska jag göra något, som för mig framåt mot mina mål, mina drömmars förverkligande.

Nu är det dags för meditation, innan frukost!

Jan Roostal
certifierad instruktör i Primordial Sound Meditation
Dr Deepak Chopras meditationsteknik

Så är det lördag igen, lunchen puttrar på och i spisen och jag är precis hemkommen från ett  AA-möte i Vallentuna. Fick skjuts hem av en kamrat, så jag passade på att handla i Vallentuna Centrum, på Coop, en riktigt bra butik. Det finns nog ingen annan kedja som är så bra på KRAV-märkta/eko produkter som Coop, även om standarden kan variera mycket mellan butikerna. Köpte bl a fyra kakor av Coop Prima, Mörk Choklad Orange, ekologisk med 71% kakao och apelsin, riktigt god produkt.

Har i stort sett låtit bli att logga på min Facebook-sida på ett antal dagar nu, fick ingen abstinens. Funderar ibland över om Facebook gör oss till idioter. Helt klart bidrar FB till att göda våra narcissistiska (vilket ord, måste googla varje gång för att kolla stavningen) sidor. Bekräftelse fås genom gilla-tryckningar och kommentarer på inlägg. Visst är FB kul på många sätt, men hur lätt är det inte att förspilla en timme varje dag på det, det blir sju timmar i veckan, nästan en hel arbetsdag! Många är säkert aktiva där två timmar om dagen, tänk vad det blir på ett år!

Som allt annat, kan Facebook användas på ett bra sätt och på ett dåligt sätt. Arbetar man ensam hemma och inte har någon att fika med, kan det vara kul att titta in på FB. Det skulle kunna vara ett bra sätt att använda FB på, det finns naturligtvis fler, samt givetvis många dåliga sätt också.

Men om jag vill vara en medveten individ som utvecklas, så måste jag ständigt ifrågasätta allt jag gör och fråga mig själv, om det bidrar till min utveckling som människa. Bidrar ”facebookande” till att mina innersta drömmar kommer gå i uppfyllelse? Frågan besvarar sig själv; näppeligen. Där fick jag till det igen, näppeligen, ett härligt ord, som är så gott som utminuterat ur svenska språket, varför det?

Eftersom jag inte är riktig nöjd med mina resultat, så måste jag ändra på något.  Att försöka få ett annat resultat, utan att vilja ändra det som orsakar resultatet, är den främsta definitionen på vansinne. Har sagts av Albert Einstein och många andra.
Det är faktiskt bra, att ändra på rutiner eller vanor, för ändrandets skull. Vi människor blir lätt till ett knippe betingade reflexer. Hjärnan hjälper oss hantera saker, genom att analysera, kategorisera och välja respons. Därav följer, att hjärnan eller sinnet, är vår bäste vän men också vår värste fiende. Hur många människor har kvar den nyfikenhet de hade som barn?

Den enda anledningen, för de flesta, att kliva upp på morgonen, är att man inte dött under natten. Sagt av Charlie Söderberg (f d Lyxfällan tv3). Jag hörde skämtet på Charlies fantastiska föredrag ”Ett rikare liv”, vi tjöt av skratt, men det tragiska är, att det är nog så, för många människor, de har inget som de brinner för, eller är nyfikna på. Livet har blivit en transportsträcka till pensionen, i stället för att det slår gnistor om det.

Självcoaching, det är vad jag tänkte ägna en del av den här helgen åt.. Jag ska fräscha upp mina kunskaper genom att skumma igenom anteckningar jag gjort från tre coachböcker. Sen ska jag sätta mig, med papper och penna. Frågorna kommer att bli, hur vill jag att mitt liv ska se ut om ett år, fem år och tio år. Hur vill jag att min ekonomi ser ut, mitt yrkesmässiga och mitt sociala liv? Vad vill jag göra på min fritid?

Vilka områden fungerar bra i mitt liv, vilka fungerar dåligt? Hur kan jag använda metoderna, från det som fungerar bra, för att förändra det som inte fungerar så bra? Vilken arbetsinsats måste jag prestera, för att kunna nå mina mål? Vilken kostnad finns det, vad måste jag avstå? Vilka fallgropar kommer det finnas på vägen? Vad kommer kunna hindra mig?

”How to write a book in 28 days or less”. Ett projekt som sätter igång nu, är att läsa igenom och göra denna utmärkta kurs av Nick Daws. Sen ska jag skriva min bok om meditation, som ska vara klar någon gång i början av nästa år. Den ska bli ett av många verktyg, för att marknadsföra det jag brinner för, att undervisa i meditation. Det är tyvärr tunnsått med kurser nu, då även det andliga området verkar ha drabbats av quick fix-mentaliteten.

Vad får mig att må bra, leva ett fullödigt liv och förverkliga mina drömmar? Den frågan kommer vara min ständige följeslagare hädanefter.

Jan Roostal
certifierad instruktör i Primordial Sound Meditation

Steve Jobs, Apples grundare, är död och jag känner en stor sorg över det. De senaste dagarna har jag läst några citat av honom. Jag visste att han hade en magnifik affärstalang, men inte att han var en så storslagen människa. Ett av citaten uttrycker, att först i dödens närhet, då förstår vi vad som är viktigt i livet, då skalas allt oväsentligt bort. Han säger även att livet är alltför kort, för att levas efter andras värderingar och att man ska gå dit hjärtat leder en, då hamnar man rätt i livet. Det har väl uttrycks av många, men jag hoppas Ni ursäktar min torftiga återgivning, det var mycket mer storslaget formulerat.

Jobs lär ha varit Buddhist. Han ska ha fått sin pancreascancer-diagnos för sex år sedan och läkarna sade att han troligen skulle leva tre månader. Under dessa sex år upplevde Apple sina största framgångar någonsin och lär idag tävla med oljebolaget Exxon om att vara USA:s värdefullaste företag.

Den amerikanske presidenten Barack Obama kallade Jobs för en visionär och en av Amerikas största innovatörer. ”Steve var modig nog att tänka annorlunda, tillräckligt djärv att tro att han kunde förändra världen och så talangfull att han kunde göra det.” sa Obama om Jobs.

Steve Jobs hoppade av sina studier för att gå en kurs i kalligrafi, vilket enligt honom själv, var ett av hans livs viktigaste beslut. Om jag förstått saken rätt, lade det grunden till den magnifika designen och gränssnittet hos Apple-produkterna. Sitter och skriver detta på en MacBook Pro, en smäcker produkt som jag nästan skulle kunna köpa, enbart för den eleganta designen!

Hade inte tänkt gå möte idag utan ta en lång sovmorgon. Men kvart i nio ringde telefonen, en kamrat i gemenskapen som undrade om jag ville ha lift till AA-mötet i Vallentuna. Tackade ja, hann inte med någon frukost utan slängde i mig lite keso.
Tjockt med folk var det på mötet, det firades en födelsedag. Fick skjuts hem. Så nu har jag ätit lite stekt basilikatofu med ris till lunch. Medan jag åt, tittade jag på träden på innergården, som iklätt sig den vackraste höstskrud, skiftande från grönt, gult till rött.

Det enda som hörs i lägenheten är frysens nästan fridfullt tysta surrande. I huset där jag bor är det elva våningar. Ändå, så är det så tyst och fridfullt, det är verkligen underbart. Jag är en person som uppskattar och njuter av tystnaden, trots att jag är en väldigt social person.

Det känns lite schizofrent, att sitta och skriva det här, vem mer än jag själv är intresserad av vad jag ätit till lunch, troligen ingen! IT-samhället får oss att göra saker som vi för inte så länge sedan hade tyckt var otänkbara. Jag är dock noga med att inte bli särskilt privat, det som skrivs riskerar att finnas kvar i evighet. Tror också att det är osunt att vara gränslös, man ska inte klä av sig inför alla.

Sitter och väntar på att min hembakta äppelkaka från frysen ska tina i ugnen. Bara bra råvaror, Saltå Kvarns rårörssocker, ägg, vispgrädde och dinkelmjöl som är mycket bättre än vetemjöl. Det enda som inte är ekologiskt är Granny Smith-äpplena. En njutning för gommen, dock inte alls lika god om den inte är varm.

Funderar på hur jag mår, det är varken bra eller dåligt, bara lugnt, ska strax sätta igång med att arbeta. Ska ringa min psyksjuke kompis, som utövar telefonterror mot mig. Han har intet av intresse att förtälja, men jag pratar med honom några gånger i veckan, det känns som en medmänsklig plikt. Det är nästan ingen som besvarar hans samtal längre. På sätt och vis kan jag förstå folk…man måste ha något att bidra med, om man ska bli intressant för andra. När man inte läser tidningar, inte har någon teve, nästan ingen man umgås med och de enda tankar som tänks, är tankar om vad man inte klarar av, vad synd det är om en och vad trist livet är, hur kul är det?

Ibland blir folk upprörda när jag resonerar så här. De anser att man ska tycka synd om psykiskt sjuka människor och inte ställa några krav på dem. Jag tycker precis tvärtom, det är en nedlåtande människosyn att förutsätta att en människa inte klarar av något och än värre, att den skulle behöva vår medömkan. VI ska bry oss om våra medmänniskor, särskilt de psykiskt sjuka, men en påklistrad offerroll, det är inte till båtnad för någon. Det är illa nog, att psykvården lär ut till människor, att de ska bli passiva vårdtagare, objekt för andras åtgärder, resten av livet.

Dessutom finns det ingen knivskarp gräns, mellan ”oss friska” och de ”psykiskt sjuka”. Tänk på det där med att höra röster i huvudet. En röst i huvudet det har vi alla, lyssna bara på monologen som pågår i Ditt huvud dagarna i ända. 70.000 tankar om dagen, vad är det, om inte en röst i huvudet? Många ”friska” människor har totalt identifierat sig med denna röst. Mycket bra förklarat av Eckhart Tolle i boken ”EN NY JORD”.

Nu har jag ätit upp den goda äppelkakan, kunde nästan känna rårörssockret krasa mellan tänderna och smaken av goda råvaror, inget går upp mot det.

Dags att arbeta lite, senare, på kvällen, ska jag på ”Bergman-kväll” hos en Facebook-vän. Det ska bli riktigt trevligt!

Jan Roostal
meditationslärare och entreprenör
Smart Hemsida

För en gångs skull lyckades jag släcka tidigt, kvart i elva, väckarklockan ringde tjugo i sju, så jag hann höra morgonandakten på P1. Den var väl så där, men det är skönt med sunda vanor.

Morgonmeditationen var, som de oftast är för mig numera, oerhört behaglig. Tänk om jag med orden kunde förmedla till andra vad meditationen ger, då skulle jag ha fullsatta meditationskurser! Medan jag lagade frukost så spelade jag healern Helena Steiner Hornsteyns CD ”Well Being and Personal Sucess”, en andlig skiva, bättre än att slölyssna på P1.

Tänker på mediernas ständiga och tjatiga rapportering om den ekonomiska krisen. Visst har vi stora problem med skenande statsskulder, pensionsåtaganden, arbetslöshet och börser som raser. Där måste vi göra något radikalt, det går inte att leva på krita längre, problemen måste åtgärdas.

Jag förstår inte, varför bankernas aktieägare ska hållas skadeslösa av skattebetalarna. De har bedrivit gravt vårdslös kreditgivning. När skiten brakar ihop träder skattebetalarna in och tar smällen. Vad får det för följder? Jo, näst gång tar de ännu större risker. Vid en krasch, som beror på vårdslös kreditgivning, konfiskera aktierna utan ersättning. Låt staten driva bankerna och när de fungerar igen, så säljs de ut på marknaden. Är det någon som tror, att finansbranschen efter sådana åtgärder ohämmat skulle ägna sig åt exesser? Knappast!

Men detta ständiga tjat om finanskrisen skapar en rädsla som i slutänden ställer till mycket större skada, än de reala problemen. Det finns en mängd företag som går bra och tjänar mycket pengar, skriv om dem. Det finns företagare, som tjänar bra med pengar, under den värsta kristid. Hur gör de, hur tänker de? Skriv om dem i stället.

Dock har rovdriften och skövlingen av planet och människor kommit till vägs ände. Ett system som går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt, utan att man funderar på om de verksamheter man bedriver genererar något långsiktigt värde, lider av ett fundamentalt fel.

Åter till arbetet med Smart Hemsida nu väntar jag bara på att kunderna ska leverera de underlag jag behöver, så vi äntligen kan jobba klart och fakturera.

På lördag är jag med i SVT1 ”Helgmålsringning” kl 17.50. Ska bli spännande att se.

Jan Roostal
entreprenör och lärare i meditation

I morgon ska jag skicka över en fordran på 23.000:- plus moms till Kronofogdemyndigheten. Det är en kund som köpt en hemsida av oss. Allt eftersom arbetet enligt den signerade offerten fortskred, så blev kvinnan allt otrevligare, sarkastisk, mängder med anmärkningar utan att tala om vad hon ville ha. När vi efter redan en vecka presenterade en ny design, så tittade hon inte ens på den utan fortsatte klaga o sade sen upp samarbetet. I backspegeln så förstår jag att hon fått kalla fötter nu när finansmarknaderna kraschat och hon kommer få svårt att sälja sina mäklartjänster. Vi ska inte få betalt för utfört arbete, för att hon ångrar sin investering. Tanken var väl, att om hon var oförskämd nog, så skulle vi backa, från ett utfört arbete utan att ta betalt.

Nu till saken, jag har blivit vansinnigt arg på denna satmara. Rationellt så förstår jag att det är inte hon som gör mig upprörd, utan det är mina tankar om hennes beteende som gör mig upprörd. Men jag förmådde inte låta bli att bli förbannad och spilla energi. Dags att ta itu med mitt medberoende, tänkte jag. Så nu har jag börjat gå på Al-anon-möten igen. Medberoende är man, bland annat, när man låter sitt välbefinnande styras av vad andra människor gör eller säger. Så nu har jag varit på möte, två fredagskvällar i rad. Det var många år sen, som jag gick på möten på Al-anon, vill jag minnas. Det var fantastiska möten.

Här inträffade miraklet, på det andra mötet. Jag hade på första mötet rekommenderat en bok, till en mötesdeltagare. Nu hade jag med den i ryggsäcken, för försäljning, i fall han inte hade fått tag i den. Men personen var inte med på detta möte. Med det var i stället en lite udda person, som jag träffat några gånger tidigare. Jag inser att många medmänniskor inkluderande mig själv, har diverse underliga vanor, men det här var lite utanför ramarna. Så jag tänkte mina fördomsfulla och dömande tankar, om att den här personen verkligen är annorlunda. Under mötet, tänkte jag, att eftersom jag har boken i ryggsäcken, ska jag ge den till personen efter mötet.

Märkligt nog, kom personen fram till mig och började prata med mig: Får jag ge Dig en bok, frågade jag efter en stund. Medan vi stod och pratade, kände jag hur min uppfattning ”så här är den personen” krackelerade och smulades sönder. I stället såg jag en skör kvinna, som troligen haft det mycket tufft i livet. Jag kände också starkt hur mycket kärlek som vibrerar i henne. Plötsligt kände jag en stark samhörighet och att de barriärer som mitt ego ständigt skapar mot mina medmänniskor var borta. Kan jag får en kram också, vill jag minnas att hon frågade, självklart sade jag och så kramades vi.

Blev också starkt gripen, av en annan deltagare, som fått uppleva det svåraste man kan tänka sig, som hade gjort ett imponerande jobb med sig själv och idag lever ett friskt och funktionellt liv. Det är verkligen inspirerande.

Gud utförde ett mirakel med mig. I ögonblick som detta inser jag, att det är sant, som det står skrivet i så många böcker och förklaras av så många andliga mästare och av den högsta intelligensen, att vi är kärlek. Allt annat är en illusion. Jag kände en lättnad, befrielse och en stor tacksamhet. Sanna mina ord, ett riktigt vardags-mirakel.

Jan Roostal
undervisar i meditation

Idag sändes det sista avsnittet av Merlin (SVT) den här omgången, ett storslaget, mäktigt, vackert och gripande epos om kampen mellan ont och gott, kärlek o rädsla, hämnd o förlåtelse. Om den smala o svåra vägen, att lyssna till sitt hjärta o välja det som är rätt, även när det innebär svåra offer.

Ju fler avsnitt jag sett av serien, desto mer fascinerad har jag blivit av den. Jag associerar till den antika grekiska mytologin. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så innehåller serien några oslagbart sympatiska figurer, som den gamle ”medicinmannen” Gaius, men också svårt osympatiska individer som Uther, kungen, som visserligen ibland visar godhet, men oftast är förblindad av att se faror och hot överallt och låter avrätta alla som ägnar sig åt trolldom. Sonen Arthur är betydlig mer sympatisk, mer genomgående god, dock tyvärr ganska mycket influerad av sin pappa.

Det är en saga, eller ”Fantasy”, men skulle kunna sägas på ett symboliskt plan handla om de utmaningar vi ställs inför i våra liv. Livet som det ter sig i den relativa, råa sfären av tillvaron, med elementens ständiga rörelse från den ena polariteten till den andra och om livets ständiga cykler på ett nära vardagsplan men också i stort.

Jan Roostal
meditationslärare

Jag skyndar mig ut ur duschen på gymmet, drar på mig kläderna, slänger ner grejorna i ryggsäcken och rusar ut. Tyvärr misslyckas jag med att vara i tid. Klockan är 18.02, det är två minuter efter stängning. Gymmet har under juli bara öppet tisdagar och torsdagar.

Jag får stans utskällning av den annars mycket trevliga damen i receptionen. Till min last får läggas att jag missat två gånger tidigare och varit fyra, fem minuter sen. Mina tidshaverier går naturligtvis inte att ursäkta. Man ska vara ute, när gymmet stänger, men… På sistone har jag tränat eftermiddag/kväll, annars brukar jag träna på morgnarna.

Men två minuter, hur mycket är det? Det fascinerande är dock att studera det psykologiska dramat som gärna uppstår, när någon beter sig som man inte ”bör”. Jag kan svära på, att om jag varit klar i tid, väntat till det var tio sekunder kvar till stängningsdags, med att kliva ut ur omklädningsrummet, så skulle damen i receptionen redan hunnit elda upp sig och troligen blivit väldigt besviken, över att inte ha fått skälla ut mig.

Vi människor lever alltså oftast inte i nuet, redo att möta det oväntade, utan skapar oss föreställningar om vad som kommer att hända och hur människor kommer bete sig. Vi stoppar in våra medmänniskor i fack, ”hon/han är alltid så…”

På så sätt blir det inga riktiga möten mellan två själar i det innevarande gudomliga nuet, utan vi lever hela tiden i egot, jagets fängelse.

Jag rekommenderade en prospect till en affärsbekant. Den mycket trevliga kvinnan beställde ett jobb, värt en eller ett par tusenlappar, på muntlig accept. Min affärskompis satte igång att jobba, när kvinnan några dagar senare hörde av sig och avbokade jobbet. Kompisen blev sur, minns inte om han fakturerade en timmes jobb och meddelade att han betackade sig för ytterligare kontakt med kunden. Detta är min kompis version, den enda jag hört.

Samma kvinna blev sedan en av mina allra bästa kunder, som fixat en annan kund till mig (som jag kommer ha samarbete med) samt är ytterligare en kund på gång, på rekommendation.

Det  intressanta här är att fundera över karmat, var det en tillfällighet, att min kompis upplevde det han gjorde och jag upplevde det jag gjorde? Skedde allt detta bara av en slump, eller är vi faktiskt regissörer som skapar vårt eget drama? Är det så, att inget sker ”där ute” som vi inte själv medverkar i, på ett medvetet eller omedvetet plan?

En bra dag är det så här långt. Hade tvättstugan i morse, har strukit en skjorta, rengjort toastolen. Strax före lunch ett telefonmöte med hemsidesprospet. Nu ska jag slänga i mig en omelett, dammsuga sovrummet och bädda rent.

Sen är det dags att kasta mig på cykeln till gymmet, så jag inte blir sen idag, vill inte få en till utskällning…

Utomhus ett stilla sommarregn och atmosfären andas semester, låg aktivitet och frid.

Den här fredagen hade jag avsatt till privata ärenden. Så det började med en cykeltur till gymmet strax före åtta. Hem och duscha och äta frukost (viktökning), sen iväg till Martins Gröna, för att äta en smarrig vegetarisk Burrito med bakad klyftpotatis, hembakt bröd, kaffe med kanel o kardemumma och ”fredag special”, chokladkaka. Jag passade på, eftersom Martin går på semester nu och inte öppnar igen förrän åttonde augusti.

Har ett tillfälligt uppehåll i min prenumeration på Svenska Dagbladet, för att hålla nere utgifterna. Fick ett ex gratis av en som gjorde reklam för SvD. Härligt, det är lite trist att vara utan tidning, särskilt en så bra tidning. Martin bjöd på chokladkakan. Handlade på ”Veda Lila” (Ayur Vedisk hälsobutik), lite smått och gott som jag behövde fylla på, rökelse, olika théer mm. Fick mitt rabattkort fullt och kunde plocka ut varor kostnadsfritt för 270:-, trevligt!

Sen Coop Östermalmstorg för att fylla på förrådet med ekologisk honung, ekologisk mörk choklad med apelsin, kravmärkt basilika o lite annat smått och gott. Det måste vara en av de absolut bästa Coop-butikerna, vilket sortiment av ekologiska produkter.

När jag stod och väntade på tunnelbanan vid T-Centralen, så ringde mobilen, det var N, en företagarkompis, vi hade ett intressant samtal om affärsmöjligheter mm. Sen hem, då ringer en prospect som jag precis tänkt ringa. Han hade mailat underlaget för deras hemsida och skulle just lägga offerten på lådan. En hemsida med publiceringsverktyg

Jag visste i och för sig redan att offerten var hemma, men helt säker är man ju aldrig innan kunden skrivit på, vilket han gjorde nu.

Vilken underbar känsla, vilket flöde, det är helt makalöst. På måndag åker vi på kundbesök, där räknar jag med att vi sätter en order till. Inte så vanligt att man gör affärer mitt i sommaren…
Samt, vad underbart det är, att få disponera sin tid själv och fokusera på att skapa värde, i stället för att som löneslav fokusera på att beta av tid = arbetstid. För att inte tala om att få slippa alla dåliga chefer!

Det här måste ha att göra med mållistan jag skrev, efter Bob Proctors instruktioner på Six minutes of Sucess.Det är helt underbart att känna riktig framgång, allting bara faller på plats, enkel och smidigt, med minimal energiåtgång. Jag känner en makalös tacksamhet och visshet om att det enda som existerar i Universum är överflöd.

I motgången finns fröet till framgångens sötma!

Sms:ade till X, en f d god vän, numera f d kollega från ”Pannkaksfinans” och frågade om han ville äta lunch med mig. Vi har ätit lunch några gånger sen jag slutade där. Sände två sms, han svarade inte på  något av dem. Lite underligt beteende kan jag tycka. Jag har ofta tyckt att jag är väldigt långsint, men nu blir jag varse att det finns många, många människor, som är mycket mer långsinta än jag, som inte kan släppa en händelse som inträffade för två, tio, eller femton år sen. Troligen kommer de aldrig att släppa den. Dock verkar inte de här personerna skapa något bra karma i sina liv, det är ”fastbrändhet” (gå in i väggen), kraschade relationer o affärverksamheter med mera.

Men karma-lagen har inte som vi västerlänningar gärna tror något att göra med straff eller belöning. Tänk: ”Jasså, min hjärtinfarkt är ett straff för att jag röker!”. Karmalagen är lagen om orsak och verkan. Det innebär bara att varje tanke och varje handling jag väljer, skapar en energi, som på något sätt, vid något tid kommer att återvända, som en likartade energi. Det har ingenting att göra med ”rätt” eller ”fel”.

Så vad skapar Du i Ditt liv, vad vill Du ska återvända till Dig själv, vad vill Du uppleva? Agg, dömande och hämndkänslor?

Eller kärlek, glädje och förlåtelse?

Var förvissa om att det finns en perfekt bokföring i Universum!

Jan Roostal
certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

På SVT2 visades igår kväll K special om den världsberömde kinesisk-amerikanske arkitekten I M Pei. I programmet visades ett antal, ofta monumentala, byggnader som Pei ritat. Det som fascinerade mig mest var kanske Museet för islamisk konst i Qatar, som redan kallats för Mellanösterns Louvren.

Byggnaderna är alla helt magnifika, det finns en harmoni och skönhet i alla av dem, jag skulle vilja kalla dem för konstverk. Gubben Pei är 92 år och det är svårt att tro. Karln har ett glasklart intellekt och en fantastisk vitalitet. Om jag förstod saken rätt, så skulle han först nu, vid 92 års ålder börja trappa ner sitt arbete!

Jag skulle kalla Pei för en person som är i kontakt med sin Gudsgnista, den som finns inom oss alla, men som så få av oss verkligen är i kontakt med. De flesta individer lever på sparlåga, här har vi en person som verkligen till fullo tar vara på de talanger som Gud givit honom.

Den här mannen är en person, som utför sitt arbete med kärlek och som är i kontakt med sitt verkliga själv och förverkligar det mesta möjliga av sin personliga potential. Han skapar stor konst och sprider glädje genom de magnifika skönhetsupplevelser och känslan av harmoni, som byggnaderna ger och kommer att ge till miljoner människor.

Om Du missade programmet, se någon av repriserna:  i SVT2 18/6 och SVT2 21/6

Var på möte på Vallentunagruppen i morse. Jag går på AA-möte en gång i veckan, det skänker mig stadga och ger mig möjlighet att ”tanka” andlighet. Nu måste jag ta itu med det jobb som jag borde gjort i veckan. Jag förstår inte var all tid tar vägen, det finns så mycket som fångar mitt intresse.
Funderar på kompisen som i princip sa upp bekantskapen med mig, efter jag sagt ifrån, när han hade varit fruktansvärt otrevlig på en lunch. Jag finner det fascinerande, hur många människor, som ger sig själv carte blanche att bete sig hur som helst, men vars tolerans är så liten mot andra människors felsteg.

Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

Jan Roostal
Meditationslärare